Turridning med Islandshästar

Jag trodde inte att Drutten skulle dyka upp live i mitt liv. Drutten var mest känd på sjuttiotalet och då tillsammans med Jena i halv sju programmet. Jag hade glömt bort honom men igår så dök han upp igen, helt livs levande. Inte nog med att han stod där framför mig, nä då, jag skulle till och med få lära känna honom lite närmare.
På min tid då jag var ung då var Drutten en krokodil, nu hade han förändrats och blivit en Islandshäst, hur det har gått till begriper jag inte men där stod han i alla fall.
Äventyrsklubben var i Kjula och skulle rida Islandshästar. Detta med hästridningen ingår i programmet att bli riktiga äventyrare.
En otrolig fin kväll väntade oss och våran turridning som skulle pågå i ca 2 timmar.
Ett spännande äventyr som under ridturen blev alt mer dramatiskt, tyckte jag i alla fall som aldrig hade ridigt förut. Det var tölt, trav, skritt och sist men inte helt ofarligt det stora stolleprovet då den stora hästen började galoppera, hujeda mig vad läskigt det var.
Vi var 6 personer i gruppen förutom ledarna, alla deltagarna tycktes trivas och jag får väl lov att erkänna att det var faktiskt ett roligt och spännande äventyr. Vi avslutade den trevliga turridningen med kaffe, saft och nybakade bullar. Bra jobbat alla äventyrare.
Nu har vi klarat av ett till delmål och slutmålet börjar närma sig. Det stora äventyret att fjällvandra till Sylarna och där få bestiga dessa vackra toppar.

Mot Sylarna och fjällvärlden

Hej alla Äventyrare.
Ja nu är det dags att ta tag i det stora planerade målet som vi så länge har längtat efter. Vinteruppehållet är nu över och träningen inför det tuffa men spännande målet har just börjat. Det är meningen att vi ska nå dom enormt fina topparna som ligger vid gränsen till Norge, ja tilloch med så ligger en av topparna på den norska sidan. Fjällområdet som vi ska tillbringa 5 nätter vid heter Sylarna och den högsta toppen är 1762 meter över havet. Vi har nu testat att med en tung packning vandra 1 mil och 2 kilometer blandannat längs med sörmlandsleden. Vist var det lite tufft ibland men med Sylarna i tanken så gick det lite lättare. Det märktes att ni så gärna ville nå målet, och jag tvivlar inte ett dugg på att vi kommer att nå Storsylens topp 1762m med flaggan hissad. Vilka är då vi? Jo det är Elionor, Linnea, Mickael, Hasse och Mickael.